Transkriberad uppteckning

Näcken var i strömmen. Om en gick ensam dit en tors- dagsnatt så kunde en få höra honom spela. Han spelade fiolmusik. Jag hörde en sådan där gammal sägen av mor, att det var en som blev stående på en bro och höra näcken spe- la. Näcken ville byta. När han inte fick det, så sjöng han en visa, att han aldrig kunde bli salig. Se'n dök han ned i vattnet och grät. Min farfar tala om att det var en gubbe som var med och spelade på danstillställningar i sin ung- dom. Det var det felet med gubben att han ville ta för myc- ket tillbästa. Och om han hade fått det, så ville han spela "fans polska". När han började att spela den, så var de tvungna att ta fiolen från honom, för han kunde inte sluta själv. Den gubben skulle ha lärt spela av näcken. Han hade gått till strömmen med en svart katt, som näcken kom upp och tog och då fick gubben lära spela. / Om en badade i sjön eller bäcken, så skulle en sätta stål i vattnet först, en kniv eller eggjärn. Det var för att inte något ont väsen skulle dra en till botten. Sjöråa hade di mer nedåt Vänern. Men jag hörde att talas om henne här också. Den var inte annat än i sjön. Hon ville inte visa sig helt, för hon hade inga ben. Det var bara en stjärt som på en fisk. Annars såg hon ut som ett grant fruntimmer. Hon regjorde på sjöbottnen. När det skulle bli oväder så kom hon upp. Strömgôbben var i kvarnfallen. Det var en liten gubbe som en tômte. Han pysslade vid vattenhjulet och hjul- huset. Om han inte ville att kvarnen skulle gå så tog han tag i vattenhjulet och höll kvarnen. Då fick ingen mala förrän han släppte. Det kunde hända på nät- terna och då var ingen annan råd än att ligga över till morgonen.