Transkriberad uppteckning

Trollen bodde i bergen och litet varstädes. Di kunde vara i skogen också. Det minns jag mor kunde säga till mig: "Akta dig, så du inte kommer ut för trolla i skogen." De var farliga, för de kunde ta en med, så att en aldrig hittade hem mer. Di hade fått en bortbyting på ett ställe som di fick bort- bytingen att tala. Och han sade då: "Mycket har jag sett i mina dagar och 15 hustrur har jag diat och så gam- mal är jag som den äldsta gran på Tivedskogen." Då gick de och letade reda på den största och äldsta gra- nen på skogen och högg ned den. Då dog bortbytingen. Det var trollen som hade lämnat bort honom och de hade gett en ed att han skulle leva så länge en viss gran stod. Om trollen och bägaren tala mor, när jag var liten. / Men jag minns inte att tala om hur det var. Mor hade hört den i sin barndom, förresten allt det hon talade om för oss barn. Trollen hade alla skatter som var i bergen och stenarna. De höll det så att ingen kunde se det eller komma åt det. Kom en över deras skatter, så skulle en kasta stål över dem, för då kunde de inte ta det från en. Det var troll allt det här, som en inte kunde se. Och en kunde komma ut för dem var som helst i sko- gen. Di kunde komma skymtande som en eldku- la eller annat runt bylte. Skrämd var en för dem för det var inte något gott med dem.