Transkriberad uppteckning

Om julkvällen och julmorgonen, så gick en till la- dugården och gav kreaturen ett "skrôvmål". Det lagades iordning på julaftons morgon. Då var en på logen och vandla ihop hö, som de skulle ha. De fick var sin vandel hö. När kon fick hövandel, så sade en: "Ät väl, må väl, lägg hulle på reva, ta märgen i bena, det är julekväll i kväll". Samma sades på julmorgonen, men då bytte en ut julkväll mot julmorgon. - Då skulle en få nytta av gödseln och det som växte på åkern skulle bli kraftigt. Om julmorgonen så körde folk i kapp från / kyrkan. Alla hade så brått, så de höll knappt på att få i selstickorna. Den som kom först hem skulle få börja andtimmerna först och få skörden inbergad först. En gammal gumma på Strand hade en ko. Hon var så noga med att ta vara på gödseln. Men om jul var hon särskilt noga. Hon lade den gödseln sär- skilt, för den skulle det vara riktig märg i. Och så skulle den spridas tunt, där hon ville ha rik- tigt grann gröda. Mor bruka att kasta ut brödsmulor åt fåglarna om julafton, för om en inte delade med sig av brödet, så fick en otur med grödan. Hon bru- ka alltid att säga att en fick igen det en gav fåglarna om julen. Minns inte annat från midsommar än att det fanns gummor som smög sig bort på ägorna för andra och tog daggen. Di tog kraften ur åkern och tog till sin gård. Om en kände till var det låg någon rik person / begraven på kyrkogården och en gick och tog mull från den graven och strödde ut på åkern, så skulle det bli must i jorden och grant med gröda. Vet att de gamle bruka skoja och säga som så: "Vet inte annan råd än vi få låne jol på körgår'n å strö på".