Transkriberad uppteckning

Di band en "löktenek" el. "skördenek". Och det var den sista de band. Den skulle vara till "speckenek" om julen. Fåglarna skulle ha den för att en skulle få en god skörd nästa år. En tog henne med från åkern och gömde undan henne i visthusboden. Det var inte farligt att en glömde bort henne på julafton, för det var ingen så fattig, så att han ville vara utan "speckenek". "Ta har'n" hette det, när en skar det sista av rågen, kornet eller havren. Den sista biten skar en runt, runt. Och den som fick sista neken då, fick haren. Han hade "toge har'n". Jag minns, att di gjorde så i gårdarna, när jag var barn. / Om en var på främmande ställe och hjälpte till med skörden så fick en en brödkaka med smör och sandost på med sig hem om kvällen den dagen som en hade tagit haren. Den kal- lades för "skårgås". Det var en kaka av siktat rågmjöl. Så hade de ett litet "skördekalas" i varje stuga. Då bjöd di på "skårgås" och dricka. De av grannarna, som hade hjälpt till något med skör- den, blev bjudna. På herrgården kom hela herr- gårdslaget och skulle ha "skårgåsa". Den tog di med sig hem, så att alla i huset fick smaka på den. Den som kom först hem från julottan, skulle få in skörden kvickast och bäst. Om juldagen skulle en sova, så att en fick lång säd. Finnarna kunde skämma åkern, så att en fick dålig gröda på den. Di slog en "trôll- stake" i åkern. Det var förbannelser lästa / över den staken. Ju djupare di slog ned den staken ju sämre växtlighet blev det på marken. Trollkäringarna gick och plocka alla slags blom- mor på åkrarna och omkring gödselhögarna om midsommarnatten. Så hade di ett lakan med och drog med sig daggen. När lakanet var fullt i dagg så vred hon ur det i en bytta. Di smög sig hem med det och gav kreaturen. Men di hade "söge krafta" ur jorden på det viset. Om åkern hade blivit skämd, så skulle en ta en orm och bränna levande. Så skulle en sopa ihop askan och strö ut över åkern. Då skulle det växa igen. Sådant där gjorde folk i smyg, för di ville inte veta av att di trod- de på sådant där. Om en råka på tvillingax i säden, så skul- le det bli hårdår året därpå. Om det blev en bar fläck i säden, för att en ha- de glömt att så där, så hade såningsman / sått sin grav där. När Erik ger ax så ger Olof kaka. Min bror hade ett järde, som låg i skogen. Mitt i det järdet låg en stor jordfast sten. Den var i vägen. Han sprängde bort stenen. Men se'n blev det sämre att växa på åkern. Han påstod, att det var för att han hade sprängt bort stenen. Han ångra det så mycket och sa att han kunde ha låtit stenen ligga. Skörden skulle en vara färdig med till Mickels- mäss. Det såg illa ut, om det stod säd ute ef- ter den tiden. Det var inte bra att skära för grönt men om en var tvungen för vinterns skull, så skar en den hellre grön än frusen. Om vintern tog sä- den, så sa en att säa frös mogen. När di slog höet så fördela di arbetet så att männen slog och kvinnorna räfsade. Vid hö- körning var det männen som lassade och kvin- norna "trôdde" lassen och rakade efter och / tog med det som blev efter. Så fick de vara i gluggen och ta undan med. Vid sädesskörden skar männen och kvinnorna tog upp säden och band. Om det blev uddanek när en hade satt upp säden, så fick en dåligt år nästa år.