Transkriberad uppteckning

Förr i tiden var det många, både människor och djur som blevo ridna av maran. Folk som ”redos” av maran när de lågo och sovo, kände liksom det legat en stor sten, eller annan tyngd, över bröstet på dem. De hade svårt för att andas och kunde icke röra sig, icke skrika eller nånting, och när sedan det släppte efter, voro de utmattade och orkeslösa, vilket kunde hålla i för lång tid framåt. Likadant förhöll det sig med djur, särskilt hästar och hundar. Om morgnarna kunde hästarna vara svettiga och flämta som om de sprungit i det vildaste sken. Hundarna kunde också ridas av maran så de icke kunde röra sig, men däremot morra de och voro ilskna då man kom till dem. Maran kom vanligen kl. 12 på natten och blev till morgonen. För att skydda sig mot maran borde man först och främst se till att alla fönster, dörrar och spjäll voro väl stängda, samt att det icke fanns några andra hål eller springor som maran kunde / komma in genom t. ex. spikhål o.d. Vidare borde man hänga eggjern över sängen och på ställen där maran kunde komma in. En lie hängdes vanligen i stalldörren. Det är icke värst många år sedan jag såg detta skyddsmedel över en stalldörr och varför den hängde där visste jag mycket väl. Ett annat medel att skydda för maran var att hänga en laddad bössa över dörren, bränna krut på sängstammen, då man lade sig, samt ställa sina skor framför sängen med tårna vända utåt rummet. Maran trodde då att personen i fråga var vaken och börja göra sig beredd att stiga upp. Maran kunde ibland komma mycket långväga ifrån, men ibland kunde det vara från samma hus eller från en granngård som maran kom. Kunde man hålla fast maran tills solen gick upp, eller, om man misstänkte någon känd person, ropa dennes namn, kunde ej maran komma därifrån på samma sätt som hon kommit dit, hon blev då människa, och fick gå till fots eller taga sig hem på annat sätt, om maran visste var hon var kommen ifrån, men det var inte alltid hon visste. Mara blev en sådan person som föddes under så svåra förhållanden att ”konster” måste tillgripas. Om man t. ex. gick efter en ”klok gumma” som hjälpte barnföderskan medelst ”konster,” läsning, besvärjelse, e.d. då blev barnet en mara.