Transkriberad uppteckning

Ner vid sjöstränder, inte precis ute på sjön, utan vid stränderna och däromkring sade man altid förr att det fanns gastar. Det sades att det var personer som dränkt sig, som blevo gastar och det var vanligast vid platser där sådant hänt, som man hörde och såg gastar. Vid Algretaberget (Algretehall, vid vägen mellan Marbäck o. Ulricehamn) var det många, som förr hörde gasten och knappt kommo därförbi, och där vet man ju med säkerhet flera stycken som drunknat. Sjön är här arton famnar djup. En gång var det en skytt som var ute för att skjuta tjädrar vid bloss, neråt sjökanten till. Då kom det någontint flygande i luften, ett ”slösse” så stort som ett ”lactak”. Skytten hade bössan vid ögat och tänkte skjutit, men som löcka va gjorde han det icke. Två fruntimmer hade varit vid sjön och ”böstat lak” och skulle gå hem i mörkningen. Då fingo de höra det sade ”tvi, tvi.” När de titta upp i luften sågo de en stor gast flyga över dem och skrika: ”Tvit, tvit! Pale er å mä eran skit?”