Transkriberad uppteckning

Det var en gång ett par som voro ute på Asen (Åsunden) och fiska. Det var i skymningen och börja regna då de rodde hem. De bodde vid Sandslätt, ej långt från Näsboholm och stugan låg nära intill sjöstranden. Då fingo de höra hur gasten skrek bortåt Tvärredskanten till. ”Smått, smått muteregn! Smått, smått mute- regn,” skrek han. Då ropa den ene fiskaren: ”nej, stort, stort, stort hässlepåka – gasta – regn!” Då fingo de höra hur gasten brumma av ilska och dunsa iväg utåt, utmed stranden. Fiskarna rodde av alla krafter och skynda sig in i stugan, så fort de hunnit stranden. Och precis som de stängt dörren efter sig slog gasten till i stugan så de innevarande kunde icke tro annat än att den ramla ner. Fast gasten hade sprungit runt sjön och haft minst femti gånger så lång väg att färdas, så hann han fram till Sandslätt nästan lika fort som männen som rott. Hade de inte hunnit in innan gasten kom, hade de varit olyckliga.