Transkriberad uppteckning

1. "Skogråa" tog en vilse. Om en råka att kom- ma på sådana ställen där hon höll till, så för- villa hon en, så att en inte kände igen sig eller visste var en var. Di sa, att hon "förvände öga" på en. "Trolla" kunde också få en vilse. Man bruka tala om detta för oss när vi var små, att vi skulle akta oss för skogen, för om vi kom ivä- gen för "trôlla", så kunde vi inte hitta hem se- dan. Om en kom vilse, så skulle en sätta sig och vränga det en hade på sig och läsa "Fa- der vår" baklänges. Stål och varske (?) skulle skyd- da en. Om en kasta yx eller kniv, så skulle en vara skyddad. 2. - 3. Minns, när jag var pojk så var det en kalv / som sprang bort hemma. Den kalven leta di efter länge. Far var efter en klok gubbe från Norge, att han skulle ta reda på kalven. Men han kunde det inte, för han hade varit borta mer än tre dagar, och då kunde han inte ta den tillbaka, för han vart "bergtagen". Uttryck för att människa eller djur blivit bortfört av ett naturväsen /blivit bergtagen/. Om en skrek korna i namn i skogen, så kun- de onda väsen få makt med dem och hålla dem kvar. 4. När en band in djuret i båset, så skulle en bin- da det åt sig, så höll en det kvar. 5. Allt ont kunde komma åt ungarna och göra dem illa. "Bergduser å trôll" var farligast. Di bytte till sig barn. Den di lade i stället kallades för "byting". Det skulle vara ringar, nålar och stål i vaggan om di skulle bli bet. Så läste di böner över bar- net, för att det skulle vara skyddat för troll.