KORPSKRIFTEN

...
Meny

Trettondedagen och tjugondedagen. (HLMA:s frågelista)

Berättare: Olof Persson (f. 1862)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Benämning, som syftade på trettondagshelgen /trättnehälga, trättne/; trettondagen /trättnedan, trättneda jul/; dagen före trettondagen /trättneaftan/; natten före trettondagen /trättnenatta/; trettondagens morgon /trättnemôran, trättneotta/; trettondagens kväll /trättnekväl/. Namn på dagen efter tret- tondagen /anda trätt/ och tredjedagen /trejda- trätt/. Den högtidligaste delen var slut, när "trättnehälja" var över. Men julen var inte slut förrän tjugon- dag jul. Men det ordspråket har en haft att "på anda trätt va jula slätt." Trettondagen var den första stora helgen för året o. en av julens stora dagar, för det så bruka en / säga att "trättnekväl" var den första julkvällen för året. Om trettondagen ingen annan slags mat än som en hade på juldagen och nyårsdagen. Om kvällen till trettondagen, så bruka de vara ute med "ljusa stjärnan". Så gick de i gårdarna med den tills det ljusnade på morgonen. På trettondagen om kvällen var det julbjudningar i stugorna. Då hade ungdomen hopbal /trättnebal/. Upptåget, som de hade med stjärnan var allt slut i mitt minne. En fick bara höra di gamla tala på det. Med trettondagen hade en det märket, att om en fick snöyra, så fick en räkna på 13 snöyror innan det blev vår. Men len på den dagen var ett bra märke för våren och att en skulle få börja "vår- anna" i tid. Uttryck /trättneyre, trättnelen, trättnevär/. Med "trättnevär" menade man vanligen snöyra. Tjugondag jul. Tjugondag jul firades den 13 januari. Benämning / på denna dag /tjugnedan, tjugneda-Knut/. Kvällen före julafton kallades för "lelle julekväl". På tjugondagen så hade en inte annat än litet skrap kvar. Men de bitar, som var kvar, åt en upp då. De sista julkalasen hölls denna helg. På somliga ställen hade de för ungdom och på andra för äldre. Tjugondagen var julhelgens sista dag. Talesätt som syfta härpå /köre ut jula, danse ut jula, sope ut jula/. "Tjugneda Knut kör jula ut". "Di dö va inte inne i dä gamle hemme mer än en titt mett i julnattan, se'n behövde en inte å ha dom längre." Julhalmen bars ut, när annandagen var över. Jul- granen kastades ut. Man tog ur prydnaderna och tog av foten och gömde till nästa jul. Granen slängdes på sophögen. Somliga var måna om den, så att de bar henne till vedskjulet. Sådant som en hade haft framme särskilt för julen togs undan och / lades eller ställdes undan till nästa stora högtid. När julgranen bars ut, så sa en, att en "körde ut ju- len." Di brukade också att sopa golvet väl, när en hade tagit ut den. Tjugondagen märkte för vintern. Snöyra den dagen betydde att en skulle få 20 snöyror, innan en fick sommar. En bruka att tala om "tjugneyre o. tjugnelen". "Tjugnekalas" var också vanligt med i byseden. Strax efter tjugondagen tog en itu med arbetet, såsom vedskaffning, tröskning, timmerkorning o.s.v. "Blag- gesch-skjorta" skulle på. Och efter den dagen fick en ta till havrebrödet.

Socken Trankils
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Trettondedagen och tjugondedagen. (HLMA:s frågelista)

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //