KORPSKRIFTEN

...
Meny

Slåtter, skörd och tröskning

Berättare: Sven Edvinsson (f. 1861)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

När en kom till det sista på åkern och skulle skära, bruka en att säga, att en skul- le "ta har'n". Sômme sa att di "jaga har'n". När en hade bergat in skörden, så skulle en ha en "skårgyll". Det var detsamma som en klen- gås. Vi fick en hel tjock kaka var. Den var bakad av siktat rågmjöl. Smör och riven sandost över hela kakan. Brännvin skulle det också vara den dagen. När en var med och förde lien för första gång- en, så fick en bestå på "gulbenskanna" till de andra karlarna. Kunde man inte det, så blev de ela- ka mot en och gjorde det svårt för en. Tröskning. Vi gick upp vid tretiden på morgnarna och tröskade. / Och så höll en på till dess blev ljust på morgonen. En räknade på att det var lättare att tröska på morgnarna än på dagen. Om dagen hade en att göra med att samla ved till lyse, för en eldade på en stenhall på logen, så att en såg att tröska. Vi började tröska strax efter det vi hade satt in krea- turen, för att vi skulle få halm åt dem. Men det blev ingen värre fart i slagan förrän fram i november och december. Före jul var största bråd- skan, för en hade kanske föresatt sig att säden skulle vara tröskad till jul. Det var åtminstone ett gammalt bruk. Det hette att en "tröska otte". En och två personer stod på logen och tröska- de. På herrgården "tröska di fyre". Om någon kom in på logen, som en vågade skämta med, så tog en slagan och lade över nacken på honom och klämde till. Då skulle han lära sig "lovisa". Kom barn in på logen, så fick de lära sig "lo- visa". Men det var di allt rädda för. Vi hade inte annat än "slaga" att tröska med. / Den bestod av "hanvar'n" och "bulten". Dessa två delar fästades samman med remmar. - En kunde lägga upp ett framlag upp till 12 neker på logen. Man löste upp dem. När de hade tröskats på en sida, så vändes de och tröskades på motsatta sidan. Så höll man på att tröska och vända tills hav- ren var ur. Havre tröskade man mest på så sätt att man tog en och en nek utan att lösa upp henne. Den lades på golvet. Den ene av tröskarna trädde bulten under neken och gav den en skjuts att han hoppade upp från logol- vet ett stycke. Då passa den andra på att ge henne en snärt med slagan, innan hon tog golvet. Se'n var det hans tur att få henne upp från golvet och för den andra att slå till. Kärvarna tröskades sönder, så att det blev "bôs" av dem. När en hade tröskat en åtta, tio neker, så samla man ihop "bôse" och tröska och vän- de det ett par gånger. Den dagaen en hade tröskat färdigt skulle en ha / "tröskesup" och "tröskegröt" till kvällen. Det skul- le inte vara den vanliga vattengröten, utan det skulle vara vit gröt. När en hade tröskat, så fick säden ligga och "ta igen sä" i drôsen. Att tröska om kvällen var inte lovligt, för då fick en inte fred om natten. Om "nissen" fick höra att en "panka" på logen, så skulle han göra efter, och då sluta han inte förrän fram ef- ter mitt i natten.

Socken Trankils
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Slåtter, skörd och tröskning

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR