Transkriberad uppteckning

Efter Urbanus ville en inte så något. Det vil- le inte mogna, det som såddes efter den dagen. Den dag en börja vårantimmen (?) så skulle en ha "plogmat". Det var en kaka som gömdes i säsbingen om julen. Den skulle en äta upp och ge dragarn med. Hon var hård, så en skulle blöta upp henne i dricka. Men hästen fick hårda bitar. När en tog ifrån hästen ute på gärdet, då lade en skaklarna i kors strax, för en ville att dragarn skul- le få vila. Det var onda makter, som kunde ta hand om harven. En gammal sed, som höll i sig länge, var, att en skulle så på förmiddagen. Det skulle bli tidigare moget. Om en inte körde ut ordentligt i ändarna på / åkern med plog och harv så kunde trollen komma och skämma åkern så att det inte växte något på den. När en såg att allövet var så stort som mus- öron, så skulle det gå an att så. När di gamle frakta säden till åkern, så bad di att Gud skulle välsigna den, så att det skulle bli god gröda. När en tog säden ur bingen, fick en inte ta så nära, att bingen blev tom. Den säd som en läm- na kvar, skulle vara som "e dragdocke", å dra god skörd till sig.