Transkriberad uppteckning

Mara var illvillig, för hon smög sig på en, när en sov. Kvinnfolk, som var elaka hade mara. Di gick som mara. Hon kom in om kvällen. Jag glömmer aldrig i alle mine dar, när hon kom åt mig en kväll. Jä hade gått å lagt mig. Jä trodde att det var min sista stund. Mara var som en gammal torr kärring. Jag tyckte att hon tog tag om halsen, sen såg jag henne inte mer, men då höll det på att bli slut med mig. Jag kände att jag höll på att kvävas. Inte kunde jag röra på mig, inte andas och inte skrika. Till slut så släppte hon. Då var jag alldeles svett, som di skulle ha droge mig ut sjön. Sen fick jag lära mig av en gumma i Gunnerud, att en skulle lägga en sax på sängbotten, för då skulle hon inte / orka komma upp i sängen. Efter den dagen, så har jag aldrig känt till henne. Å jä ber Gu bevare mä frå henne. Hon är så stygg som skam sjôl. Hästarna ville hon gärna åt. Men di passa dem allt å hängde en lie över hästen. Om mara hade vare åt hästen om natten, så kunde en knappt köra med honom dagen efter, för han var sjöblöt av svett. Så hade hon toge krafta från honom.