Transkriberad uppteckning

På Valleberg hade de en stor hund. Den bru- ka att få vara med pigan, när hon vallade krea- turen. En kväll, så kom det in ett troll till pi- gan. Det kom så fort in och sade: "Innan må- nen går i nedan, så skall vi gifta oss". Pi- gan blev rädd, och hon knöt ett kläde om hal- sen på den stora hunden. Han sprang till Val- leberg. När de fick se hunden så kastade sig drängen på hästryggen, och han kom i sista minuten för att rädda pigan från trollet. Men än- nu hade inte månen hunnit i nedan. Drängen kastade yxan över trollet. Och sen hade det inte makt. När far min valla kora så hörde han , att det sjöng så grant inne i berget. Det var / "bergfolk" som sjöng. Det var en alldeles slät bergvägg och det var innanför den som det sjöng. En gång såg han en stor, brokig hund som sprang där, men han blev borta, när han kom till bergväggen. Ibland var "bergfôlke" ute med kora. Det hade far hört många gånger. När di kom, så var det som att hela skogen skul- le ha fått liv. Men de var inte synliga. Det bare brakade i kvistar. Så hördes skällor- na. Det ljudet var som när en slår ihop ett par små bräslappar. Den store bergtjurn tala far om. Den fick de passa korna för så att han inte betäckte dem. En ville inte ha nå- got med bergfolkets boskap att göra. Och så skulle den tjuren vara så stor, att han kun- de förstöra korna.