Transkriberad uppteckning

Sen snapphanetiden låg det en penningkista i Fagerhultssjön. Med hjälp av ett par tvillingstutar skulle man kunna hämta upp kistan, men det skulle ske under tystnad. När så ett par sådana dragare drogo upp kistan, visade sig något mycket ovanligt, varvid någon skrek till. Då brast kettingen och kistan försvann för alltid i djupet. Två skjutsbönder fingo sent en kväll syn på en hög silvermynt som glimmade borta i en backe. Eftersom de hade bråttom att köra hem, togo de noga märke på platsen för att återvända dagen därpå. Så fort den ene satt in sina hästar, tog han en lykta och gick tillbaka och hämtade pengarna. Därvid blev han så hes, att han sedan alltid hade svårt för att tala. Och dagen därpå fanns ju icke någon skatt på platsen.