Transkriberad uppteckning

De stod tre töser och tvättade en handduk på natten när klockan var tolv. Var och en tvättade de på sitt hörn. Men de fick inget säja till varandra, utan det skulle vara alldeles tyst. Och då skulle de få se den de skulle bli gift med. Så bakte de pannekaka också. De skulle ta en sked mjöl och en sked salt och en sked vått. Då blev de förstås förskräckligt törstiga, och då kom han sen om natten med ett glas vatten och gav dem att dricka. Böneman hade många, och den gav de alltid ett västetyg som lön. Jag vet min morbor, han var böneman för ett par därhemma, och han fick ett röd- rutigt tyg, stora ruter, och han hade denne förskräckliga västen jämt sedan. / De hade stora bröllop då i flera dar och mycket folk. De låg där om natta i syskonbädd änna var de kunde. Det var inte noga. Men han som spelade hade då ett fasligt sehå. Han gick och samlade ihop alla kängerna och band ihop dem, och sen gick han och krabbade opp i det högsta trä't han såg och hängde dem där. På morgonen blev det ett fasligt stoj. "Var är mina känger?" ropte de allihop, och så var de på spelemannen. Till slut, när de levt me'n länge, sa han "Ja, i får ta se där uppe i det höga tr'ät." Det brukte de så förr.