Transkriberad uppteckning

Det var en som så gärna ville lära sej att spela fiol. Och han gick tre torsdagskvällar och satte sej vid ena bro, och där kom Näcken och lärde honom spela. Och sen, när han var fullärd, då spelade han så stolarna dansade, och ingen kunde stå still, och inte kunde han sluta, förrän de skar av strängarna. Jag har själv hört den låten som Näcken lärt honom, och det glömmer jag aldrig. Det var nåt förskräckligt, det är säkert, det. Sjöfrua var som en fisk och hade en svans efter sej. Det minns jag, att när jag var liten, så brukade mamma sjunga om sjöfrua. Hon hade varit och ta´t ena tös på ett ställe, och brodern skulle ta´na tillbaka och frälsa ´na. Han skodde sin häst med något som gjorde honom osårbar, och så red han ner på sjöbotten och hämtade flickan.