Transkriberad uppteckning

”Tômtepesar” var det mö. Det fanns näs- tan i var gård. Folk var så rädda om dem. Man ställde ut mat till dem och ordna för dem. Om julkvällen fick de smaka på jul- gröten. Och jag hörde talas om att på ett stäl- le hade de sytt nya kläder åt tomten till jul, för att han skulle betjäna dem. Men de be- drog sig, för när han hade fått kläderna, så tyckte han, att han var alldeles för fin att arbeta mer, så han flytta från går- den. Tomten tog ingen mat, som ställdes ut om dagen. Men om natten passade han på att ta den. Mor hörde allt till dem som ställde ut mat, för hon var rädd, att om det / fanns en tomte å han inte fick mat, så skulle han dra från oss i stället för att dra till oss. Ju bättre en pysslade om honom, ju bättre trivdes han. Han hjälpte till att arbeta om natten. Han môka lagården, gav kreaturen, ”trâsk” /tröskade/ och sådant. Hästen gav han mat och ryktade. Han gav en tur till krea- tur. Men en var rädd för honom också, för han blev ond ibland. Då smällde han till en med den stora handen, för han hade en stor hand. – Tomten var vid pass en halv aln lång. Hade röd luva på huvudet.