Transkriberad uppteckning

I Björsgården hade de en tam orm. Han kom fram till trappan och fick mjölk, när de hade mjölkat. De höll honom tam, för att han hade lycka med sig och var nyttig. En gammal gubbe i Apollostugan hade en orm, som brukade ligga och sola sig ute på trappan om sommaren. Gubben såg så väl till ormen att det inte fick hända honom något. Det var "tomtormar". Om en lade sig på backen och sova, så kunde ormen krypa i magen på en. Det skulle en vara så rädd för. "Lindormar" har funnits här. Det skulle vara en stor orm. Ormen dog inte förrän solen gått ned.