Transkriberad uppteckning

Jag har mycket hört talas om Odens jakt och till och med sett den en gång. Strax intill mitt hem låg en lång bergås som kallades Klintabergen Vi gick en gång ifrån Karlsborg; vi närmade oss hemmet vid midnatt, det var en rätt vacker men mörk oktobernatt. Som vi gick så kom jakta, det var en stor och en liten/man fick aldrig säga hund/som dånade och skällde så så det dånade. Då fick man inte säga något, när jakten gick skulle det vara tyst. Jakten gick så det rök över berg och backar, vi hörde det över hela berget och det var två mil långt. En gubbe höll på att kola och han hade sett att det var en stor och en liten och det gick så att mullen på milan rök högt i skyn. Oden var jägaren som höll hundarne i koppel och han släppte dem när de kom nära troll och jättar. Människor ville han inget ont bara de teg.