Transkriberad uppteckning

När jorden var så torr att han lät "gre sä" för harven, så skulle en börja harva. Det gjorde ingenting, om det var så kallt, att en fick ha vantarna på sig - för det mins jag vi haft många gånger - bara jorden var "urhäst", så att inte det kleta sig i harven. "Såinga följde med harvinga." När en började harva så började sådden. Om jorden var sur /våt/ så kun- de hon få ligga uppharvad någon dag. När gul- ärlan kom på åkern skulle en passa sig att så. Det var bästa tiden för sådden då. Och allövet skulle vara stort som musöron. Tre veckor fö- re midsommar skulle en vara färdig med såd- den. Det var en dag som hette Urbanus. Våra gamla ville helst att en skulle vara färdig med sådden och potatissättningen till den dagen. Di räkna på att det inte skulle mogna det som / såddes senare. Men det var mest noga med att havren skulle vara sådd till den dagen. Linet såddes på Beda-dagen. Det skulle vara bäs- ta dagen efter gamla märken. Den dagen som en satte harven i jorden, skul- le en ha "plogbeten". Om julen så gömdes en ka- ka eller limpa. Det skulle en ta till denna dag. Bruka att koka brödet i dricka, så det blev som en soppa. Se'n åt en det med sked. Det skulle en ha till frukost den dagen, för att en skul- le orke hålla ut under andtimerna. Mor kom ut på åkern till en med det, så fick hästen stå på åkern och beta medan en åt. Han skulle ha liksom litet likere han också då. Han skulle ha liksom litet likere han också då. Han fick hårda brödbitar, havre och hö. Om han var frisk att äta, så skulle en få vacker årväg. Det skulle vara bra om det var nolavär, när en sådde. Då skulle det bli stor och tung kär- na. Såningsmannen var inte klädd annat än som vanligt / Men det skulle vara bra att ha raggluvan på sig, när en sådde. När en spände från dragaren på åkern så la- de en skaklarna i kors för att inte osynliga skulle plåga hästen. Där har du likkista di nu, sa di te en, om en hade glömt att så en fläck på åkern. Bäst om en kunde sjunga och vara glad när en sådde.