Transkriberad uppteckning

Ett berg benämnt Storberget troddes vara bostad åt en jätte. En gång hade det kommit stora stenar rullande utför berget, och sedan hade man tydligt hört en dörr smällas igen. Efter åskväder kunde man även höra, när jätten stängde dörren. Beträffande utseen- det skiljer sig Storberget inte från närliggande berg, men det finns stora ”hyllor” i det. I ett annat berg finns en fårdjupning, som kallas ”ommen” (ugnen, spisen). Vägen förbi heter Omlekasa. Där spökade det, och ett slags trolltyg, bergkattar, brukade hålla till där. Något som kan sättas i samband med bergtagning hade förekommit där med både män- niskor och djur. Det var emellertid mycket längesedan. När fru Gustavsson förfäder odlade upp gården hitta- de de en mur. Då de inte kunde erinra sig att där / funnits något hus sattes denna i samband med nå- got mystiskt. För att förhindra att barn drunknade i dammar o.d. skulle man ta vatten därifrån och tvät- ta barnen med och säga: ”Näck, Näck nål i vann, jung- fru Maria la stål i vann”.