Transkriberad uppteckning

"Lövjerske" var något ont som var i skogen. Hon skulle kunna klättra som en apa. Men det händer att det var "skogråa". Det var något styggt som en inte hade någon nytta av. I ka- tekesen stod det att en skulle akta sig för så- dant. Finner hade vi inte långt härifrån. Det fanns både i Östmark och Lekvattnet. Det gick inte att komma överens med dem för de hade så mycket kokel för sig. En kunde inte vara sä- ker för dem än de kunde fördärva det en hade Finnarna kunde trolla. Om en skulle ha reda på något så skulle en allt till en finne, för han kunde det inte en annan kunde. Det var allt allmänt att en inte trodde dem / om gott. Om blåsten kom så att han snodde ihop, så att det blev en "vervel", så var han inte bra. Då fick en springa undan å kasta sig i ett di- ke, om en var ute. Han kunde ta en med. Det var en gubbe som gick och räfsade hö. Då kom det en sådan. Gubben stack räfsan i ver- vel. Han fick inte se räfsan mer. Men det var inte gott och veta vad det var för ont som räfsa med den sedan. För nô ont var det som tog henne. Om en hade en mässingknopp eller häktor eller hyskor av mässing så var det inte farligt för en. Jo det tala mor om att det fanns käringar som kunde mjölka andras kor med ett strum- peband. För det var en käring som stod å ha- de en bytta å mjölka i den, å hon hade inte annat än ett strumpeband. Då kom det en och fick se att hon hade halv byttan i mjölk. Nu skall du visa att du kan mjölka / byttan full sade han. Vill du att jag skall mjöl- ka så att kon dör sade hon. Det kan du inte, svarade han. Då mjölkade hon. Till slut kom det bara blod. Då sade hon: Nu dör kon. När han kom hem så låg den bästa kon död i la- gården. – Di här finnarna kunde allt så myc- ket. De hade "pukhar" som gick å tog mjöl- ken i fähusen. Så gick å strök med handen på korna. Kom en finnkäring å strök bort- efter en ko, så kunde en allt vara säker på att hon inte mjölka något sedan. Hon tog mjölken till sig.