KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara

Berättare: Maria Fredrikson (f. 1865)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Jag har aldrig haft ont av "mara". Men det var en plåga för en del. Di höll sig illa för att "mara re dôm". Hon hängde sig på bröstet å då tog hon "an" /andan/ från den hon låg på. "Det var någon från di dö", så det var farligt. Hästen hade ont av henne. Han blev svett. Så blev manen ihoptvinnad. Di tog psalmboksblad å la i stallet för att inte hon skulle ha makt med hästen.

Socken Sunne
Landskap Värmland
Härad Fryksdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //