Transkriberad uppteckning

Min far, han var härifrån Brevik, var oppe i Norrland på arbete i sin ungdom. De bodde hos ett ensamt frun- timmer. En kväll, när de kom hem, hade hon eldat bakugnen o smort stekpan- nor, sådana med tre ben för öppna spisar. "Det har kalvat en ko i Sverige," sa' hon, "o vi ska känna på kalvosten." Och så satte hon in de tomma pannorna i bakugnen, o det blev höga kalvostar där. Men jag minns inte, om far sa' att de smaka på dem. Min far var en sådan pålitlig, stilla man, han ljög inte. Och när man gav bort mjölk, / skulle man ta en stoppnål o föra runt i mjölken först, då skulle inte de, som kom i beröring med mjölken, kunna "förgöra" korna. Om påsken blev alla får avklippta, en sudd mitt i huvudet, vi låste alla dörrar, men det hjälpte inte. Det var alltid skärtorsdags natt det hände, o sedan blev det otur med fåren. Om det fanns utslaget krus- bärslöv vid påsk, och det fanns det förr, så skulle man ta det o titta genom det vid påsk före solens oppgång, så såg man påskkäring- arna i luften. En här i Brevik sköt en påsk- käring i låret, så att hon föll ner. Det var en känd människa här, o han måste hjälpa hem henne. Då sa' hon, / att om han tala om detta, så skulle han aldrig få en hälsodag mer. Och han sa' heller ingenting, förrän han låg på dödsbädden, men då tala han om, vem hon var. På ett knektaställe här kom vandrare in en gång o ville ha "sugel," (sovel). Hustrun där sa', att hon inte hade något, hon var så fattig själv. Men hon blev förargad o rädd också för tattarkvinnan, så hon rev henne litet i ansiktet för att få ut lite blod, för då skulle hon inte kunna göra något ont åt dem sedan. "Ja, det där gjorde inte så mycket," sa' tattarkvinnan, "men du ska få sugel innan kvällen, när du inget har." Och de hade en grann kalv, men de fick slakta den innan kvällen.