Transkriberad uppteckning

De trodde allmänt på att det fanns de som kunde ta’ kraften från hästarna. En som var från Töllsjö hade varit på marknad i Alingsås och han körde ikapp en annan. Så tog båda två in på ett ställe och ställde in hästarna. Det var en ung redig häst som han hade. Men då kom den and- re och klappa hästen på manken och sa’ ”Det var en redig häst du har.” ”Så när jag skulle köra,” sa’ han, ”fick jag inte hästen till att springa, han fick gå i skritt.” Så fanns det sådana som kunde idka litet trolldom. Den var en som kallades Österbergska. Hon var från Värmland eller Norge. Bland annat blev hon kallad till prästen för att han skulle förhöra henne och han trodde naturligtvis inte på det. Så sa’ han till henne: ”Kan du trolla så skall du få ta’ min bästa ko!” ”Ja” sa’ hon, ”jag skall ta den och så skall jag ta en varje år.” Och därefter dog en ko varje / år för prästen. Så hade käringa en son som hette Bengt och honom ville hon gärna lära att trolla, men det fick inte. Så sa' hon: "Jag kan inte läre min Bengt trulle." ### hade alltid en svart fågel. Det var en korp. När de begravde gumma satte han sig på kyrktornet. Sen försvann han förstås. Korpen hade hon haft i huset. Trollkäringera skrämde folk så de kunde få dem både ### det ena och det andra. Det var en som kom in på ett ställe och bad om pengar. Men där sa' de: "Ni har inga pengar att ge bort." "Jo, "sa' käringa, det skall ni inte säga mig, ni sålde en ko häromdan och där ligger portmonnän bort på klocka." Men det kanske hon hade fått reda på på stället bredvid och så trodde folk på henne. Där fanns en kvinna som de kunde gå och fråga om allting. Det var en mansperson som hade försvunnit och de ville ha reda på var han fanns. Så sa' hon: "Där och där ligger han." Så gick de dit, men så fanns han inte där. Så gick de till henne igen och då sa' hon: "Ja, de har sedan flyttat honom." Så fick de hålla på flera gånger, för de flytta honom / till flera ställen. Men äntligen fick de tag i honom.