Transkriberad uppteckning

Mara skulle vara som en katt, sa di, som hade sett henne. Men hon kunde göra sig så liten, att hon slant in genom nyckelhålet. En gång låg jag och sov middag på ett höränne. Då kom det något tungt på bröstet på mig. När jag höll på att mista andedräkten, så vaknade jag, å då tyckte jag, att det var som en svart katt som sprang åt ett hörn på rännet. Jag letade, men det fanns ingen katt. Det var farligt att lägga sig på ryggen å somna, för då kunde mara komma. Om en hängde upp en "markost" över dörren, så var det inte farligt att hon kom in. Det var som en boll som växte ut på grenarna.