Transkriberad uppteckning

Om en skulle få se tomten så skulle en stäl- la sig dyr stilla på något ställe å vakta ut honom. Det var på ett ställe som gubben ville se vad det berodde på att det var så drygt i ladan. Han gick till ladan en kväll å ställde sig i ett hörn. Det kom en liten grå gubbe å kasta av sig ett ax. När han hade gjort det, så pusta han. Gubben tyckte att det var litet att pusta för, så han sade: Det var inte mycket att pusta för. "Om det kom- mer bort så mycket som jag har burit hit", svara- de den lille, "så får du se dig om hur mycket du har kvar se´n." På ett ställe upp i socknen rev de en ladugård, och så byggde de ett magasin av den. En kväll, när ma- gasinet var färdigt, så kom det tre små gubbar / å hade ett knyte på ryggen. De gick till maga- sinet å blev borta där. De ville inte lämna den gamla ladugården. Så fort som det blev litet skymt så skulle en slu- ta upp med att slå och ramla. Det var "kväll- vart." Tomten var snäll och hjälpsam. Det hade allt de gamle så mycket att tala om. Han skötte häs- ten och korna. När en ko skulle kalva, så varskod- de han. Å om ingen kom, så skötte han om det själv. Men om di inte höll fred i stallet, så slog han till örfilar. Det var månge, jag hörde tala om, som hade varit ute för det. Fruntim- ren hörde jag aldrig talas om att han noga, men om karlarna kom till stallet å var högstilade, så fick de en för örat.