Transkriberad uppteckning

Vi låg ute å "kôla" far å jag. Så var det en natt som milan va jämt omöjlig. Hon "slog" rätt som det var. När det led fram efter midnatt så kom far in å sa: "Nu kan vi sôve som vi vill, för nu har jag ställt så väl." Jag undra mycket på vad far hade gjort då, men jag ville inte frå- ga, för han var sträng av sig. Men så kom jag att gå å titta bort i stubbarna där. På en stub- be låg det en halv rulle tobak. Den tog jag å gick till far med. Då fick jag ett nyp i örat å han befallde att jag skulle gå å lägga tobaken tillbaka, där jag hade tagit honom. Så skul- le jag tacka för lånet men inte säga ett ord mer å inte se mig tillbaka. Då förstod jag att han hade lagt tobaken där för att han skulle få tur med / milan. Han blev väckt om natten om det var så att milan krånglade. Då ropa det nam- net på honom. Det påstod han att han stod väl med tomtarna. Så var det hemma. Om det blev något särskilt med djuren i ladugården eller stallet, så var det någon som ropa nam- net hans å väckte honom.