Transkriberad uppteckning

I sjön Ymsen här i närheten såg de ibland en kyrkespira sticka opp. Den sjön var större förr än nu. Men det är så konstiga "höljer" där, i en av dessa såg de en så för- färligt stor gädda, detta var något trollaktigt. Jägaare kom o ville skjuta denna, men när de kom, såg de den aldrig, det var bara sådana, som kom helt oför- happandes, som fick se den. I bäckar fanns "necken" o "necka- frua". En gubbe, som bodde i fattig- stugan här i Fredsberg sa, att här i bäcken eller ån skulle han meta kräftor en kväll. När han kom ner / o skulle "vikka", kom det e mitt i ån, o hon var så fin, hon höll opp kjolarna högt o klev högt med benen, o hon hade så vita strumpor o kalsonger. Men han blev rädd o sprang hem, han var bara en pojke då. Sen var det aldrig värt för honom att ta kräftor mer. Om han väntat den gången, så hade han nog fått kräftor. Detta var "åneckafrua", sa de. En gubbe, som bodde här i fattigstugan också, kunde spela "näckens polska". Han var mjölnar- dräng som ung längre bort här, då satt han på en sten i rinnande vat- ten tre torsdagskvällar. Sen kom näc- ken till honom, o så fick han gå till honom o lära sig spela tre torsdags- / kvällar sedan. Han lärde sig den polskan då också, men han spela den aldrig, för om de börja med den, så kunde de ej sluta, om inte någon kom utifrån o tog tag i stråken, då rådde de att släppa. Det hjälpte inte med någon som var med i rummet. Höll de på o spela den länge, så börja stolar o bord o all- ting att dansa. De skulle bara sitta o vänta på näcken o tiga o vara ensamma. Ge honom något be- hövde de inte, vad jag vet. I en av sjöarna här i närheten sa' de, att det ropa åt en kvinna en gång: "Kom å hjäp mäj!" Då fick hon se en människa som hoppa opp o ner i sjön. Då skulle hon ut o hjälpa henne, men i det- / samma försvann den som var på vattnet, o kvinnan drunknade. Det var en sjörå, som hon hört ropa.