Transkriberad uppteckning

Det var en trollgubbe, som hette Loven, som bodde i Lovtjärn. Den brukade de gamle å tale om historier efter. För länge sedan bodde det fin- nar däruppe, men om Loven var finne är inte gott att säga. Men denna gubben kunde trolla. Han skulle ha svartkonstbok som han lär- de sig att trolla ur. Den boken skulle vara skriven med blod. Det var en gång som det kom karlar in till Lo- ven. De var ute på jakt, men så skulle de vila på sig. De skrådera, å Loven satt å hörde på. När han tyckte att han hade hört nog av skry- tet, så sade han, att han skulle gå utmä knuten å skjuta en tjäder. Det ville inte / jägarna tro. Men om han kunde det, så skulle han få en kanna brännvin. Han tog bössan å försvann genom dörren. När han nätt å jämt hade kommit ut, så small det ett skott, å så kom han in med en stor tjäder. Loven kunde "stämme blog". Om det var en som var flera mil från Loven å kommit i olycka, så kunde Loven bota honom, bara han fick veta om det. Hur han bar sig åt har jag inte hört någon som kunnat tala om. Men di gamle påstod att han hade "stämt blog" på många. Det var förbjudet att bränna brännvin. Men det hade kommit ut rykte om att Loven inte var säker utan han höll på å brände. Länsman fick reda på det. Han for till Lov- tjärn å skulle ta reda på hur det var med brännvinsbränningen. Han kom så långt som till bäcken vid Lovtjärn. Men där stannade hästen. Han ville inte över / bäcken. Hästen stampa baklänges. Det var omöjligt. Länsman var ur å såg genom betslet, strök hästen, men det hjälpte inte. Länsman for hem, för han trodde att Loven trolla. Å länsman svor att han aldrig skulle komma till Lovtjärn mer om de också brände bränn- vin både natt å dag. Loven hade fått ve- ta att länsman tänkte sig till Lovtjärn, å då hade han passa på å slakta en kalv, å då hade han lagt inälvorna under bron. Det stank av inälvorna, å det var det som skrämde hästen. Loven kunde ta reda på sådant som hade blivit bortstulet. När en tjuv hade varit framme, så gick den bestulne till Loven. Han kunde också tala om vem tjuven var. En gång så hade någon varit å stule ett får från grannarna till Loven. Den bestulne gick till Loven å bad att han skulle tala om vem som hade stulit fåret. Då slog Loven / vatten i ett fat. Se'n fick grannen se ned i fatet. Då fick han se tjuven. Då fråga- de Loven om han skulle ta en syl å stic- ka ut ögonen på tjuven, men det ville inte grannen. Det fick vara. En dag så var få- ret tillbaka i kätten. Så var det en annan gång som Loven kom å ha- de varit åt handelsboden. Då träffa han en be- kant som stod å rörde i en gryta med tjära. "Du ska elle bättre", sa Loven, "så blir tjära for- tare varm". Han tänkte inte på annat utan la- de mer ved kring grytan. Elden slog upp runt om grytan. Den andre började skrika att det skulle ta eld i tjäran. Nej, sa Loven, inte så länge jag är med. Loven plockade på mer ved, så att lågorna stod högt över grytan. Det brann kring alla kanter, men tjä- ran tog det inte eld i. Det var trolldomen som höll elden från tjäran. En annan gång så tjänade han på ett ställe. / Så stod han på vedbacken en dag å högg ved. Husbonden fick höra att det var fullt med skator på vedbacken. De skuttade å förde väsen. Husbonden gick dit å undrade vad det kunde vara att så många skator kom omkring Loven. Det är mina skator, sade Loven. Kan Du ta en, sade den andre. "Det kan jag", sade Loven, å gick direkt mitt i skathögen å tog en. Hon satt som hon skulle vara tam. Efter den dagen ville de inte ha Loven till dräng.