KORPSKRIFTEN

...
Meny

Djur

Berättare: P A Forsberg (f. 1860)
Upptecknare: Ivar Filipsson

Transkriberad uppteckning

Troligen var det genom trolleri som vargarna kom bort. De jagades ej bort, utan de försvunno med ens enligt vad sägnen sa'. Bodrag är nog något som kan finnas än. Jag har sett det. Det var en hel klunga maskar, som hade samlats på ett ställe o. rörde sig sakta framåt. – Folk ansåg, att det var ett gott tecken, om maskarna rörde sig åt det hållet ens egen gård var belägen. De fingo förflytta sig som de hade ämnat. Hörde man göken i olika väderstreck, (!) hade man särskil- da talesätt för vart och ett. Dessa voro: nordangök är godangök; västagök är bästagök; östagök är tröstagök och södergök är död gök. Ifall göken hördes i norr, var han flitigast med sin sång, och, om man hörde honom i väster, var han även flitig att gala, det var meningen. Östagök är tröstagök. Han galte minst naturligt- vis. Han var för töster. Södergöken var slutligen ej så munter till att gala. / Göken slutade att gala, när han fick se den förste höstacken, det vet jag.

Socken Humla
Landskap Västergötland
Härad Redvägs hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Djur

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //