Transkriberad uppteckning

"Dä va e di kall skogsrå". Farfar min ha- de haft henne med ända från Långflon till Höljes en natt. Det var ett stort kvinn- folk. Han såg att detta kvinnfolket kom från skogen. Han tyckte att hon gick baklänges. Häs- ten började snarka, å det bar iväg med ho- nom. Men det hade inte gått långt förrän det tog igen. Han höll inte på å kunna dra tomma släden. Farfar gick av, men han drog lika tungt ändå. Till slut så stanna- de han i en backe, men då gick farfar fram till huvudet på hästen, å tog upp betslet å tittade genom det längs med ryggen på hästen. Då fick han se ett stort kvinnfolk som satt bak på släden. / Benen släpade på backen. När han satt bets- let på hästen, sade han: "Nu i Guds namn går du, å det som är med får inte skjuts längre." Jämt som han hade sagt ut det- ta så tog hästen i å springa som om han hade blivit tokig. Se'n gick det så, än- da hem.