Dagarna i dimmelveckan kallades: "Askmåndan, fettisdan l. fläsktisdan, dymmelonsdan l. dimmelonsdan, skärtorsdan, långfredan, smörlördan." På måndag o tisdag i dimmel- veckan var det ej så farligt, men så fort onsdag kom blev det farligare. På skärtorsdag fick de inte baka, utan det var de tvungna att ha gjort förut. Men det vet jag ej varför. Och inte fick de skära av sig naglarna heller den dagen, / ty kom det en käring som kunde lite o fick tag i den nageln, så kunde hon göra vad ont hon ville åt det folket. De skulle inte äta mjölkmat på långfredagen, ty det skulle "***bôlne" efteråt. Och så skulle man väckas med pisk på långfredagen. Frälsaren blev korsfäst då, o piskningen var ett minne av detta.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
