Transkriberad uppteckning

Jag tjänade som ung i Tryggbo i Kvistbro sn., o där var det en bonde som hade tomtar. Om någon person vittja fiskredskapen för honom, så fick han veta det i skogen av tomtarna. Men så blev ha andligt sin- nad, o då sa' han opp tomtarna. Men efter detta blev han sjuk, o var sjuk i sju år, o de trodde att det berodde på tomtarna. Det var tomtar på ett ställe som bar till gården. En gång fick bonden se dem o tyckte att de hade så lite, men de pusta så ändå. / "Ni har väl inge å 'stangke' för," sa' han. Sju reler (sju rer)", sa' de, (så myc- ket hade de med), dra vi ifrå däj så mycke, så blir du lagom kar." Och det lärde gå så också. På julkvällen sattes det ut ett grötfat åt tomtarna, o det fatet lärde bli tomt också. Det var en bonde som byggde opp ett stall över tomtarnas bostad. Han red en gång o vattna hästen o då mötte han en liten tomte. "Du ska flötta ditt stall," sa' denne, " för de staller på vårt bord!" "Så fort ske kan," sa' bonden, för han hade mist flera hästar. Tomten tog fram en flaska o gav bonden en sup, men han slog ut den ner mellan förskin- net. Det kom en droppe ner på / hästen, o där växte aldrig hår mer sedan.