Transkriberad uppteckning

När en fick se tomten som han var, så hade han inte mer än ett öga. Det satt ovanför näsan. Det påstod allt min gamla mormor så bestämt och hon hade sett en sådan på skjulbacken en kväll. Det var jämt så att solen hade gått ned, å hon kom å skulle bära in ved, å då fick hon se den- ne vid kabben. Men när han fick se henne, så var han som en vink borta. Hon tog ingen ved med sig in, för hon var rädd att hon skulle få ett vedträ i skallen. Det var så, när det var skymt, så skulle en vara rädd både i uthu- sen å på backarna, där en hade något arbete för sig, för om de "osynlige" inte fick fred då, så var det inte säkert än en kunde få slag av dem. Om en hade in kreaturen vid den tiden / å skrek å var uregärlig mot dem, så kun- de det bli så att de vände i ladugårdsdörren, å det inte var makt att få in dem. När far var på stallrännet en kväll å skulle ha ned hö till hästarna, så slocknade lyk- tan för honom. Han gick ned i stallet å tän- de den igen. Men så fort han stack sig upp på rännet så slocknade hon. Han fick bege det. Men på morgonen hade allt hästarna fullt upp med hö att äta. Tomten var över allt på gården. När han inte fick fred om kvällen så ställde han till med arbe- te på natten, så att det dundrade efter. Han var inte farlig å nogade ingen, bara det var tyst om kvällen. På morgonen hade han ingen makt. Det var allt många som sade som så, att det skulle allt vara bra att ha en tomte så att det ble drygt det en hade. För det fick inte fattas något där han höll till. Han kom så fort han hann om nätterna. / Det var på ett ställe de hade en tomte. Ingen viss- te att det fanns någon, men de hade undrat på att det inte tog något stort på det de hade i ladorna. Men då ville husbonden se efter en kväll. Han smög sig till ladan, när det var skymt. Då fick han se att det kom en liten gubbe, som hade ett ax på ryg- gen. Det kastade han ned å pustade. Se'n ställde han sig att titta på det. Men då orkade inte den an- dre tiga utan han mumlade: "dä va inte mycke å puste för." Men det skulle han inte ha sagt, för se'n var det inte någon, som bar till honom.