KORPSKRIFTEN

...
Meny

husdjuren.

Berättare: K. Oskar Larson (f. 1860)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Kor å getter mjölkades. Om en mjölkade en märr någon gång, så var det för att ge in för kikhosta. När kon mjölkades efter kalvningen, så skulle den som mjölkade ha vigselringen på fingret el en nål i flaskan. När kon var mjölkad så sat- tes locket på flaskan. - Grannarna lånade mjölk av varandra, när de var i behov, så brukade de ge varandra mjölkskvättar. För det kunde ju va- ra så att när korna sinade för den ene så ha- den andre. Men mjölk fick inte fraktas från huset, förrän det hade varit varme i henne, för då gick det inte att ta till sig mjölken olov- ligt. Kreaturen släpptes på bete så fort som det blev litet grönt. Då skulle det göras iordning sleke / av salt, vatten å mjöl så skulle var ko ha av det på ladugårdsbacken. Det var för att de skulle hålla ihop. - Om en ko inte ville bli brunstig så gav en henne sådan deg som en skrapat ur baktråget. Det skul- le göra mån. - Om det var någon ko som in- te ville hålla sig i skocken utan gick ensam, så var det något ont som hade makt med henne. Om en kalv sprang bort å åt skogen, så var det "skogråa" som hade fått makt med ho- nom. - Fåren klipptes på sommaren och hösten. Det var vid midsommartiden och innan de skul- le slaktas på hösten. När fåret var klippt så fick det en ulldott i munnen. "Kom till- baka med ull på skinnet å lamm vid lå- ret", brukade de säga.

Socken Karlanda
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: husdjuren.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR