Transkriberad uppteckning

Det var vanligt att de satte smala träspetor för än- darna på korven i stället för att knyta för honom. Man var så noga med att dessa spetor skulle vara av ene, för då satt de fast, å korven kokade inte sönder. Grädden kärnades i kärna, å när en hade litet med grädde så vispade hon till smör. Ibland kunde det vara svårt att få smör. Det var att sitta både länge å väl. Då fick en höra av de gamle att det var "förtrollat." Då bytte de plats, än satt de vid spisen än mitt på golvet å än på en tröskel, för te å se om det skulle hjäl- pa. Då hände det att det blev smör, när de hade kärnan på tröskeln, å då tycktes det en annan gång det skulle kärnas att det var likast att sätta kärnan på tröskeln. Ibland var det / att ställa kärnan från sig å låta grädden ta igen sig. För en trodde att en skulle få smör forta- re då. En silversked var bra att släppa i kärnan, för då skulle det bli smör fort. Det var ingen som fick ta av kärngrädden. När man kärnade så följde en del grädde med staven å blev liggande på locket. Den grädden repades ned i kärnan igen. Om det kom någon främmande medan en höll på att steka bröd, så gav en bort en smakkaka. Det blev välsignelse av det.