Transkriberad uppteckning

Om den sjuke hade svåra plågor å inte kun- de få dö så var inte tiden ute. När tiden var ute så fick han dö. Den som var missunsam och elak fick svårt för att dö. Om kattugglan skrek vid stugan, så skulle det bli lik där. Sängkläder å halm, som den sjuke legat å dött på, brändes upp. Sängen eller soffan, som den sjuke dött i, flyttades för det inte han skulle gå igen. Tre eller fyra av dem som bar kistan skottade igen graven. Det gick tyst till väga. Ingen sa- de något. - En skulle gå fram å se i gra- ven för att en inte skulle få ont av den döde. Det var inte bra att vara rädd å hålla / sig undan. Om graven sjönk, så att det blev en djup håla, så hölls det för att inte vara bra. Då var den döde "gengångre". Den som var "gengångre" hade inte vila i graven. Skuggan var borta för sådana som gått i den on- des tjänst. Han tog skuggan från dem. Den som hade tagit livet av sig fick inte begra- vas i vigd jord. Han blev begraven vid kan- ten på kyrkogården.