Transkriberad uppteckning

"Skogråa" var farlig hon, om en kom ivägen för henne. Det var inte farligt, om en inte kom i de streka som hon brukade ha. Hon gjorde spetakel av en å fick en att se allt möjligt som inte fanns. När jag blev vilsen en gång så tyckte jag att allting var bakfram på. Jag gick rätt emot vad jag skulle gå. Till sist så tyckte jag att det skrek å ropade namnet på mig, men det var ingen som hade ropat. Det var i vil- lan som detta blev. När jag kom hem så tyckte de jag såg så konstig ut, så de frågade mig om jag hade varit ute för något. Men jag talade inte om det den dagen. Jag såg aldrig "skogsråa", men det var ju mycket tal på henne. När hon var som värst i tagen så brakade det i skogen. Hon var klädd som ett fruntimmer med huvudduk på / huvudet, klänning å tröja. Men hon hade rompa å den var hårig som på en ko. - Om en tog av roc- ken å tog den på vrångsidan, så hade hon inte makt med en längre. - Hon kunde förvandla sig till få- gel, å då lurade hon de som sköt, för då fick de skjuta upp allt krut de hade, men de fick inte djur ändå. För henne träffade de inte, å kunde skjuta.