Transkriberad uppteckning

Min mor tala om Dyringen i Rudskoga sn., det var en gam- mal knekt. Det var en här som hade sån tandvärk, o mor blev skickad till Dyringen. Hon fick vänta så länge på honom, men när han kom, så sa' han: "Du kan allt gå, han har ingen tandvärk mer." Det var dem som kunde "döve värk", de skulle ha bränn- vin o läsa "Fader vår" över baklänges o sen smörja med det brännvinet. "Gammel-Ruden" här i Råda / kunde "stämme blod" o bote för tandvärk. I sår hade de spindelväv och krita. För att bota bölder kunde de ta av varet på en lapp o kasta ut denna, o den som kom o fick tag i detta, fick bölderna. De kunde också sätta in bölder i träd. Om små barn hade "***sôget" (engelska sjukan) så blanda de ihop lök o saffran, o detta skulle barnen ha på sig, de band det på dem. Det var vissa som blanda ihop detta. Om de ser att små barn får fallandesjuken, så ska de ta av dem så mycket de har på sig o kasta det i spisen o / bränna upp det. För frossa koka de ihop konjak med nå kryddor i o så hade de i råa ägg i detta, o så skulle det tas in. Sånt som inte hann hem under natten, blev stående osynligt under dagen, "stånnere" kalla de det, o om de gick mot sådant, så blev de sjuka. För tandslag skulle de ta pionkärnor på en tråd o binda denna om halsen på barnen. Det var en som hade sköte av fingret en påsk här så att det hängde ner. Gammal- Ruden här bara band om, o den växte fast o aldrig värkte den. Om man kom till / en bäck o fick något ont där, så kunde man som bot ta en sax runt omkring sig tre gånger. Och om man blev "kram- ma", hastigt sjuk, så kunde man lyfta på särken o släppa ner tre eldkol mellan denna o kroppen. Det var en gammal gumma här som tog eldkol runt om sig var kväll som skyddsmedel.