Transkriberad uppteckning

Dä va år attanhunrafyrtiofem som mi mor och Hanse Kajsa låg i Tomtesättra mä kröttra, mor va attan år, Kajsa var tjugosju år gammal; dom va ensamma med krottra där, dä va inte rektekt säkert utan de var lite rädde, dät hade vöre skogstjuvar framme vid bygden. Dä va en kväll som di skulle ha inn kröttra, som dessa var särskilt ustyrige som om de varit skrämda, å slättesinte ville de gå inn i ladugården Kajsa drog te bjällekoa å svor på att di skulle inn, da feck vi dom äntle inn i fjuse, när vi så hade mjölkat och silt mjölken å göe kalvarna å fått sig lite mat, blev då sent inna di fick lägge sig. Nä di hade läge i stônn, feck di höre en unnele dunner i fjuse, di hörde dä frasa i nävra på ljustake å sö i löfta, mor ville di skulle gå se ätter va dä var, män Kajsa tordes ej följa med, men teslut löt hon följa mäd. När vi så kom ner i ladugården hade dä löfta två stora kor oppi kalvkättarna högt oppunner taket, kalvar och får sto unner buken på dem, de va alldeles uskadde, men hur de kommit dit kunne di alre / begripe, dä va högt med gödsel från golvet, bara en liten bit mellan kättan och taket, å dom kunde ej få ner dem, utan gick till Svän på käringtorp mitt i natten, fick honom te å gå mä å jälpe sig få dem ned och bundna, dä besönnele va att banna doms va inte löste nä di så va färdiga och fått alt i årdning i jän sa mor te Kajsa Ska du sväre en annan gång du har inn kröttra, å nej dä ska jä nok inte järe svara Kajsa