Man kasta alltid något i båset om man tog ut ett djur till slakt eller försäljning, en pinne, en kvast, en skovel eller vad som helst. När de slakta svin, tog de svinrumpa o kasta in i kät- ten, tills de fick ett nytt djur. "Dö du," sa' de till ett djur som sulle slaktas, "dä ä för mat men inte för hat!" Slaktaren ville ej ha åskå- dare när han slakta, de kunde ha "onne öge", o då gick det tokigt. / "Hunnöra" på hjärtat skars bort. Man tala om "magen" o "mångfålla" hos nötkreatur, på svinräntan fanns "ännebotten" o "ännebottens bror."
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
