Det var e som hette Kari i Östra Bjurvik här i Rudskoga. Hon hade liar i lagårn över djuren, o ingen främmande människa fick titta in i la- gårn, särskilt inte e käring. Hon låste lagårn när hon gick bort, när hon kom till oss i Västra Bjurvik, så hade hon alltid nyckeln i fickan. När de köpte ett nytt djur, så fick det inte ledas in i båset förrän det ätit bröd. Hos oss tog Kari en gång en halmdott o stack innanför klä- / derna, då fick hon del av vår lycka med djuren.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
