Transkriberad uppteckning

När jag bodde i Kumla, skulle vi bygga ett bönehus, och det var en bonde i stenebacken, som hette Petter Nyberg, som lovade oss byggnadsplats på sin mark, men se'n ångrade han sej och sådde ärter på den marken. Då sammankallade jag vän- nerna och vi kom överens om, att vi skulle be Gud, att han antingen frälste Petter eller också tog honom bort. Några dar senare höll vi på och grävde ett dike. Då kom det något till mej, och i detsamma kände jag på mej, att nu dog Petter Nyberg. Så kom någon av de andre och frågade: "Hur kan det vara med Petter?" "Han är död?" svarade jag. Petter hade skyllat mej för ärekränkning och tagit ut stäm- ning på mej, men se'n hade häradshövdingen sagt åt honom, att han skulle ta tillbaka den, för jag var farlig, sa' han. Och efter döden kom Petter in till mej om natten och gick fram till skän- / ken, där jag hade papperen. Jag hade patentlås före, och han stod där och fassla' och fassla'. Då satte jag mej upp i sängen och sa': "Du Petter, du skall vara stilla på din plats. Stämningen får du aldrig, det är för sent. Gå ut med dej!" Och han gick ut genom alla tre dörrarna och försvann. Han hade dött på det sättet, att han hade ätit en hop körs- bär och sväljt ner för många kärnar, och han fick tarmvred utav det.