Det var en skogvaktare i Lung- sund som hette Brokvist. Han var ute på jakt mellan Matlången o Lundsberg i Lungsund, det kallas Kolsäckdalen. Han sköt på en orre, men hur han sköt, så spela orren. "Sitt kvar till i morron, så ska du allt rese!" sa han. Han ladda om till nästa dag, o då sköt han orren, då blev det bara "tvagstôlker" o disktraser efter honom. Men han kunde spela så ändå. Brokvist hade eld- stål, o det laga han i ordning, det skulle i eld, o kanske var / det fler konster också, o då sköt han. Brokvist levde tills jag var omkring 20 år. Förut var en skog- vaktare, som kallades Vargen, i Lung- sund, han var en väldig jägare. De, som kunde skämma bössor, behövde bara höra smäl- len av ett skott, sen var det fär- digt. Jag hade ett orrspel en gång, men första skottet gjorde inte ett dugg, och cylindern rasade ur bössan. Jag gick dit morronen därpå också, men det var likadant, cylindern rasade ut. Det lönade inte att skjuta där, det var "försäkrat," det var en orr- koja där, o orrarna skulle de ha, som gjort kojan.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
