KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Lungsunds, Värmland 1936

Festeldar och nödeldar

Berättare: Emma Smedberg, Lungsunds kyrkby (f. 1867)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

Valborgsmäss skulle de elda på alla höga höjder. Eldarna skulle skrämma bort ont o även vargar förr.

Socken Lungsunds
Landskap Värmland
Härad Färnebo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Festeldar och nödeldar

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Lungsunds, Värmland

Veckodagarna

På torsdag skulle de inte kärna smör, o på lördag skulle de inte baka bröd.

1936 Läs sägen →
Lungsunds, Värmland

Djur

Om det kommer många skator och flyger kring huset, så skall det komma främmande. Västagök ä bästagök östagök " tröstagök nolagök " horagök sörgök ä sörjagök. När man hör göken första gången på året, skall man fråga honom hur många år man får leva till. "Säg mig du gök, hur många år jag leva får!" Och sedan skall man räkna. Göken slutar att gala när / han får se de första hösåtorna. Gullkon skulle "märke handsker" om man fick henne på handen. "Lilla gullko, märk mäj handsker!" sa man, o sen skulle man för- söka få henne att gå runt handen.

1936 Läs sägen →
Lungsunds, Värmland

Djur

"Daggskrea" skulle slå sig ner där det var skatter. Alla föräldrar förmana sina barn att vara snälla mot grodor, för de hade varit folk förr men blivit grodor till straff för olydnad. När de hörde göken första gången, skulle de ta jord under foten, den skulle de lägga i skon, o sen skulle de sova på den under natten, o då skulle de drömma om sin tillkommande. Skatan trodde man nästan hörde till något annat väsen. / Ugglor satte de opp över stalldörrarna, spika opp dem där. Östergök, tröstegök, västergök, bästegök norrgök, sorggök, södergök, dödergök. När göken får se sista hövolmen, så slutar han att gala. När man fick en gullko på handen, så fick hon krypa runt där. "Märk mäj handsker!" sa' man. "Gök på kvist säg förvisst hur mnga år jag leva får" Så skulle man också säga, när man hörde göken första gången på året. Och sen räkna man hur många gånger han gol.

1936 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //