Transkriberad uppteckning

Det kom trollskott ibland, hem kom det ett o satte sig under trappan, det gick fel då, så det träffa inte korna. Det var ett par käringar i närheten som kunde skicka så- dana där. Det var kohår o något av vart i dem. Om ett sånt "skôt" träffa, så dog allt korna, det var ingen bot. Men det skulle vara bra att skjuta längs efter korna med rent krut, det gjorde jag många gånger, det skulle vara om mornarna när man kom dit. Det var en i Snårbotten här i / Lungsund, Hinrik, som de aldrig fick ha djur i fred för, han sköt "trôllskôt" på dem. Vid påsk klippte trollkäring- arna fåren, under halsen, på nacken o i huvet, de var så mod- fällda när man kom till dem. På påsknatten sen var käringarna ute o flög, vid Snår- botten var det en ung kar som skulle gå bort en påskkväll. Modern förmana honom att komma snart igen. Han gick åt Storfors över Kyrksundet, då sköt han åt kyrktornet där, o då kom en påsk- käring ner, Annika i Gärsvik här i Lungsund. Han fick ta henne i båten, o hon förmana honom att inte säga nåt, då skulle han dö. "Men lite ska du få, för annars / går dä inte bra för mäj," sa' ho. "Du blir sjuk nu, men du blir snart bra igen." Han blev sjuk ett tag också, men han teg, tills käringen dog sen. De höll till där i kyrktornet, käringarna. När det kom "fula" gubbar o käringar som ville ha nånting, så kasta de en eldbrand efter dem när de gick. "Skämme" korna fanns det de som kunde göra, så att korna inte mjölka. Därför blev jag lärd att jag sulle skjuta över ryggarna på korna. Och över hästarna sköt de så också. Hinrik från Snårbotten tog död på en gris för mor. Mor var i skogen o hade en stor gris / med sig, han gick i ring först, o sen "stendödde" han. Sen kommer de strax efter o skall se hur det tar. Och hans käring var på samma vis, o hon gick igen när hon var död, tala mor om, de var "utäcke" dessa.