Transkriberad uppteckning

Om de ville ta mjölken från sina grannar, så drog de vid midsommar ett lakan över gran- narnas sädesfält o tog daggen där. Sen gav de sina kor den daggen, o då tog de mjölken. Påskkäringarna for till kyrk- klockan på skärtorsdagskvällen o skrapa metall på den o sa: "Såvisst som detta stoft till klockan icke vänder Så ock min själ till himmelriket aldrig länder." Då på skärtorsdagskvällen skulle de också ut och prova sin smörja, / sen for de till Blåkulla på allvar på lördagsnatten. Påskkäringarna skulle ha sopkvast, en ugnsraka, en grov nål, med denna stacks hål om det var täppt där de skulle fram, så smörja eller "häxfett," och till denna en fjäder att stryka på med. Och när de for iväg satt de bakfram. Hustrun i en bondgård i Kroppa sn. hade resedonen för- varade under golvet. När alla gått till vila på skärtorsdagskväl- len, tog hon opp en tilja i golvet och tog fram det, sen satte hon sig på kvasten o sa: "I vär o i vinn, i Blåkulla ska ja in." Sen for hon iväg ut genom skorsten. Drängen i huset såg / detta och beslöt att fara dit. Det fanns en uppsättning till kvar i golvet och smörja också. Men han hade glömt vad hon sagt, så han sa: "Här ska ja opp, o här ska ja ner!" Han fick fara opp o ner i skorstenen till solupp- gången. En man från en gård här i Lungsund gick ut för att avfyra påsksmällar, men hade glömt att han hade skarpladdat. Då damp en häxa ner på gödselhögen, han hade skjutit av käppen för henne, denna var smord med "häxfett" eller smörja. Hon kom då in i huset till honom och bad om vatten. Men det fick hon inte, i stället tog han hammaren o knacka / henne i skallen, så lite blod kom fram o sa: "Här ska du få!" Då blev hon förvandlad o stod fram- för honom i bara linnet o under- kjolen, o han fick ha henne kvar under natten. På morron fick han ta av hustruns kläder o svepa in henne i o köra hem henne. Hon kunde ha gjort honom ont, om hon fått vatten. En torpare från Emterud i Lungsund var ute på forakörs- lor och for hem på skärtorsdan, just då det var så många påskkäringar ute o prova sin smörja och flög. De kom omkring honom på sjön, slog honom o luva honom. Han hade bara tömlyckan att slå med först, men så tog han av sig stöveln och / slog med. Dagen efter hade grann- käringen så mycket bulnader i skallen efter gubbens stövelklack. Det var en dräng som tjänte på en prästgård, men det vet jag ej var det var. Han var så trött varje påskmorron, en påskkväll låg han vaken. Då kom präst- frun till honom o bad att få ta honom till häst. Han sa nej först, men så sa han: "Bare ja får ri på frua tebaka hem." "Ja, om du tar gremma å mäj när vi kommer hem," sa hon. De red dit o hem, o då ställde han in den vackre hästen i stal- let men tog ej av grimman. Så fråga han prästen om han ville köpa den nya häst som han fått fatt i. Han följde / med o beundra den mycket o fråga hur mycket den kosta. Dräng- en var tveksam om priset, o me- dan de underhandla om detta, tog drängen grimman av hästen, o då stod prästfrun där. En gammal finngubbe satte sig här borta tillsammans med några arbetare. Då kom det en orm ring- lande, finngubben tog en platt sten, så sa' han något konstigt, o så la' han stenen på ormens nos men varligt. Då la' sig or-- men i ring under stenen. Sen tog jag bort stenen, o då var ormen död, fast gubben inte slog en. Finngubben ville ha skjuts av en bonde till Sjöändan, men bonden vägra o tyckte att gubben / kunde gå. "Det ska inte dröja så länge förrn du behöver hjälp," sa gubben. Och bonden kom bara till sin trappa, sen fick de bära in honom. De fick föra honom till Filipstads lasarett, han hade sådan värk i benet, o de försökte allt möj- ligt, men det blev ej bättre. Men precis 18 veckor efter sen han blev sjuk släppte det, o sedan hade han inte ont. De trodde, att det bodde ett ont väsen i virvelvinden, men något vidare om det vet jag inte. Om det kom in en som de misstänkte kunde trolla, var det bara att gå till spisen o ta en eld- brand o kasta efter honom sen.