KORPSKRIFTEN

...
Meny

Läkekonst

Berättare: Johanna Jansson, Ålderdomshemmet, Kroppa (f. 1850)
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

De "ôffra" för barnen om de var sjuka, de tog trollpåser o kasta i sjön. I påsen var det "svager" (svavel) o hårstrån o naglar av barnet, så var det "markulje" (arsenik) o dyvelsträck o nån liten penning. Anna ve Dammen såg när mor Höglund kom in o hade offra, hon höll två fingrer för mun o "môttra" (muttra, mumla) något. Men egentligen skulle de säga något när de slängde påsen. Å så hade hon en skjorta, o den hade ho över varmen, o ho kasta / varme genom den, ett eldkol. Den skjorta hade ho med sig ut o in igen, men jag vet inte vad hon gjorde med den sen, en minns inte. De fick mest sjukdomen där de tagit vatten åt barnet. Tre torsdagskväller efter varann skulle de offra, men jag vet inte vad de sa. Jag tror det var bara för barn som de offra, de var rädda för att få barnen bortbytta o för att skogsråa skulle ta dem, o då skulle det där förvara dem. Folk kunde komma ut för "kramning", de blev "krama", då blev de illamående. Detta blev de i en korsväg. Då tog de eldkol o släppte detta tre / gånger mellan linnet o kroppen. Men de fick ha bråttom med eldkolet så de inte brände sig. Jag såg när de gjorde så, men jag var bara en "onge" (bara barn) så jag skratta åt det. De fick "knarren" i handleden, om de vred sig så det knarra där. Då skulle de ha halmstrå o lägga bredvid o hugga i detta, då högg de bort knarren. För gulsot skrapa de på en stock i norra sidan av en vägg där det fanns som annat gult (mossa), o detta skulle de ge den som var sjuk. De tog sånt där mjöl av gamla stockar "markmjöl" o hade på barnen när de / blev hudlösa. "Matlea" tala de om, men jag vet inte något botemedel för det. För tandvärk peta de sig i tanden med en sticka o satte in den i ett träd. Det var en kar som fällde ett träd där de satt in spikar o flisor, o han fick alla sjukdomar som var insatta där, han blev så elän- dig. Jag fick "markulja" "arsenik" av en käring en gång att lägga på en tand som värkte. "Bläster" kallar de utslag för som de fick ibland, men jag vet inte hur de fick det. Då fick de ta vatten o gå till en smedja där det fanns / bälg o blåsa med den i vattnet o så tvätta utslagen med det vattnet tre torsdagskvällar. Bly kunde man också stöpa för sjukdomar. För kikhosta ska de ha märrmjölk, det har de än. Om mamma fick något ont på ögat, så tog hon slev- skaftet o värmde på o hade det sen på ögat o peta. Om man skar sig skulle man ha lite spindelväv o socker på. Revormar smorde de med smörsälta o fläsksvålar. Och för att få bort vårtor skulle de smörja sig med vatten som bildas i gropar i stenar efter regn. / "Svager" (svavel) är bra att ta in, då skall man inte få skabb. "Tongspänn fallt ner" sa de. Då tog de lite salt på en tesked o stack den under o höll den där en stund, så skulle den gå opp igen.

Socken Kroppa
Landskap Värmland
Härad Färnebo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Läkekonst

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR