Transkriberad uppteckning

En gubbe, Nils i Lilleforsänga vid Storfors, var i Meskog, skogen mellan Storfors o Nykroppa, o kom på rena malmen där, det skulle vara "me- skogmalm." Men sen kom han aldrig på den mer, o så blev han lite konstig o hans barn också. Han skulle också ha något med råa att göra, han sprang bort, o hans hustru kunde stå o. ropa åt honom, men han bara sprang, o han kunde vara borta tre dar i sträck. Men en präst i Lungsund, som hette Anders Olsson, lärde ho- nom hur han skulle fri säj. Han / skulle aldrig vara utan stål, o för det mesta hade han en yxa med sig sedan. Det var en gubbe i Grythyttans sn. som kallades Lej-Sven. Han smidde liar om sommaren, o om vintern var han på gårdarna o tröska. Så kom han på ett ställe där drängen var utsatt för skogråa. "Du ska hjälpe drängen," sa bonden där. "Det kan jag inte," sa Lej-Sven. "Jo, det kan du," sa' bon- den. Då ladda Lej-Sven bössan o ställde den på logen, så sa han till drängen: "Nu ska du säje mäj hur du har det mä skogsråa." Det ville inte denne först, men sen tala han om det. Han börja då gå fram o tillbaka, o det var tecken på att hon var i annalkande. / "Stå stilla," sa Lej-Sven. Så kom hon å hängde sig över lobalken o tala med drängen. Hon var fin, såg ut som ett fruntimmer. Då tog Lej-Sven fram bössan. "Sekter du på mäj, då skjuter du däj!" sa hon. Då vände han pipan åt sig o stocken åt henne o sköt, hon föll, o de såg bara en svans o en liten skepnad efter henne, den var varken som efter en människa eller efter ett djur. En skogvaktare Mossberg var ute för skogråa. Hon släppte ut sina getter o får o sa' till dem: "Akta er för den okammade o otvättade!" Mossberg var så då. Hon sa' så till vart o ett djur. Men han pessa i händerna o tvätta sig med det i ansiktet, / o så harka han med handen genom håret, o sen sköt han får o getter för henne. Då ropa hon: "Kom hit, fader Mossberg, ska du få supa kål!" "Sup din kål själv," sa han. Hade han ätit, så hade han varit fast för henne. Jag vet ej var detta hände, jag har hört det berättas.